Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1851, sida 1

i andra våningen af den gyllene örnen.Han tyckte sig nu i sidorummet håra ljudet af någon. som gick öfver golfvet, och sprang upp. -Hon år allaredan uppe— sade han — -det år hon: Sålunda flyger ingen annan öfver tiljorna.— Han tog sin favoritbok, Corinna, kastade sig på soffan och inbillade sig vilja låsa; skrifva kunde han ej nu. Snart sörnummos röster i sidorummet. En djup mansröst låt höra sig, och ett kårleksfullt -god morgon, pappa!s uttaladt af en silfverklar qvinnoröst, jagade blodet högt upp på kinderna af den unge grefven. — bet år likvål orått, att jag blir boende hår, utan att underråtta dem derom, sade han till sig sjelf. — Men hon år allt för ålskvärd — och det år rått åt den gamle: hvarför år han så misstrogen? Man kan ej få såga ett enda ord till henne, utan att han skall höra det.— Genom den tunna brådvåggen kunde han nemligen, utan att egentligen lyssna, höra nåstan hvarje ord, som taltes, helst når den gamla döfva fru Ritter var nårvarande och de söljakteligen voro nödsakade att tala högre, ån vanligt. Den första aftonen, han kom, hade han vid förestållningen sett och straxt igenkånt hela sållskapet, med undantag af mamsell Ritter, hvars blåndande skönhet i första ögonblicket