Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1851, sida 1

och korpsvarta lockar och mörka blixtrande ögon har hon.Skasla mig genast en biljett! — afbröt jag uppassaren, som allaredan gjorde en skalkygis min och betraktade mig med uppmårksamhet. Det år god tid dertill ånnu, min Herre! Befaller ni ej under tiden någon förfriskning?Jo visserligen, tag upp th på mitt rum; men biljetten först! biljetten först!Som en vind for han ut genom dörren, och inom några få minuter infann han sig åter med en råd, trekantig biljett, som jag straxt stoppade i fickan. Jag befann mig ånnu i mina resklåder. Min betjent hade packat af vagnen, och jag följde nu uppassaren till mitt i andra våningen belågna rum. Med ett skålmskt småleende och förmodligen i i 2 sörvåntan af min erkånsla, gjorde han mig uppmårksam på, att jag hade den vackra mamsell Ritter till granne, och att blott en tunn brådvågg åtskiljde hennes rum från mitt. Långre hade Falkenberg ej hunnit i det bref, som han tidigt en morgon vid thebordet hade påbörjat. Han satt i sin morgonrock på en ottoman, i detsamma rum, som uppassaren dagen förut hade anvisat honom