Konstberidare-samiljen. Af Bernh. Ser. Ingeman. -Jag har förnyat en kår bekantskap från min skoltid— skref den unge grefve Falkenberg från gåstgifvaregården den gyllene örnen-i Berlin, till sin vån Helman i Köpenhamn — eerinrar du dig den sköna, sjuåriga flickan, som, lik en engel, stod på den stege, hvilken hennes far balancerade på tånderna, och som vi hvarje afton gingo att se i det gamla ridhuset? — Knappast hade jag stigit utaf hår vid den gyllene örnen, förr ån jag fick ögonen på en affisch, utstyrd med trådsnitt och stora råda bokståfver, hvilken var uppklistrad på dörrposten. Det var ett konstberidaresållskap, som tillkånnagaf sina förestållningar. — Du kånner den lust och glådje, jag alltid funnit i dylika halsbrytande konster. Den första fråga jag stållde till uppassaren, betråssade konstberidarnes skådebana och når de gåfvo någon representation. — .I afton, min Herre! och hår i gården— var svaret — -den Ritterska truppen logerar hår; de hafva sin cirkus i det