Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1851, sida 1

— MMM — — ov—;—e — — -—— rar visst som vanligt, men de frågor, som nt fortgå, åro, ehuru ganska vigtiga och makt. påliggande, dock mindre intressanta för mång. den. Explosionerna i Tyskland hvilka ho. tade får ett ögonblick, att blifva allvarlig: nog, afstadnade. Elden ligger och glåder under askan, tills en ny orkan åter uppstår ocl kastar en ny lava omkring sig. Det arme Italien blåder under sina bojors tyngd. Enskildte bref derifrån gifva de rysligaste teckningar om det elånde, tyranni och våld, son der drifva sitt spel och som framskjutes all mer och mer af det förfårliga prestvåldet för hvilket, då det ohejdadt får fortgå, inge grånsor finnas. Nationalförsamlingen har sanktionerat er lillökning i arm6en af 40,000 man, till ytterligare sörstårkning mot stundande inre och yttre angrepp. Mr Cr6tons proposition om tillåtelse för tronpretendenterna att återkomma till fådernejorden har, som du vet, åter vari! föremål för diskussion, men besynnerligt nog mått samma motstånd som förut; frågan å uppskjuten tills om 3:ne månader. Republikanerne hafva ingeniing mot förslaget i den öfvertygelsen att prinsarne icke åro på minsta sått sruktansvärde får republiken. De påyrka till och med denna tillåtelse, ty mycket, som på afstånd synes stort och lysande år, då ögat och sinnet blifvit vandt dervid, af föga betydenhet. Deremot åro partiernas egna anhängare alltid fortfarande emot saken. Martyrglorian skulle förfalla och med den vore det sista hoppet sörsjunket i omöjlighetens bottenlösa flod. Den helige Ludvigs ättlingar skulle, vid återbetrådandet af Frankrikes jord, blifva vanliga prinsar, sådane Frankrike alltid åger i öfverslöd, och den ligitimistiska principen vore förlorad. Nu deremot lefva deras trogne bundsförvanter alltid i förhoppning om återgången till det gamla. De hafva i 20 år slumrat och drömt samma dröm. Måtte de ånnu långe få fortfara i detta lyckliga tillstånd, ty om drömmen en dag också möjligen skulle bli förvandlad till verklighet, år det fara vårdt, att de yrvakne sjelfva rusa in i ett olyckligare åde ån de kunnat ana. Spelet år farligt. Det år ett hazardspel, kanske lika olycksbringande som det, hvilket bedrifves med tårningar. Allmånhetens Önskningar åro emedlertid ett fortfarande af det som år. Måtte förnuftet vakna hos partierna, att de icke i sin blinda ifver måtte framkalla nya och kanske blodigare strider ån dem vi redan sett. Framsteg, ordning, lugn, upplysning och arbete, se der den fredliga folk-marseillaise som nu sjunges bland hopen, på de melodiska och tjusande toner, som sprida lycka, förnåjsamhet och frid. Vidar. —: —