gar ådagalågga att den sysselsatte sig med politik. vi skole ej uti detta vårt allmånna försvar ingå i vederlåggning af de sakta, sanna eller salska, allvarsamma eller löjliga, som anklagelseakten tillråknar några af de anklagade: våra advokater skola ej underlåta att fåsta sig vid dem. Men åfven om alla dessa fakta voro exakta, skole vi åndå utropa: Hvad rör det Unionen? Men, man har funnit hos en af de delegerade ett portrått af Robespierre, hos en annan en bit rådt sammet. Hvad har Unionen att skaffa med Robespierre, med en bit rödt sammet? Vi skola ej heller låta oss modfållas når vi komma till den del af anklagelseakten, som sörer Unionen till last en eller annan af de anklagades individuella åsigter dfver åktenskapet. Vi skole hårtill endast svara: af 29 anklagade åro 20 gifta och familjfåder. Man har till och med gått så långt att man tadlat oss för det vi låst ett arbele af Victor Considerant, nemligen hans -Destine Sociale,för att fördrifva ledsnaden under 48 timmar, tillbragte i depöten. Men det år ej nog hårmed, anklagelsen, som har föga förtroende till allt hvad den hittills anfört emot oss, kastar på Unionen ansvarighet för det polisen hos makarne Nicaud funnit 4 eller 5 kilogramer krut. Nicaud hade ej intrådt i Unionen utan för att ledsaga sin hustru, som var delegerad från tvåtterskornas association. Nicaud, hans hustru och måg hafva sedan blifvit dömde af den korrektionella polisen, och i dag söker anklagelse-akten att göra oss till deras medbrotsliga, för att gifva denna råttegång ett utseende såsom vore det fråga om att bestraffa en politisk förening. Emedlertid om man hade trott att vi vore makarne Nicauds medskyldige, skulle man ej hafva uraktlåtit att åfven draga oss inför den korrektionella Polisen, och såkerligen skulle vi också der hafva blifvit dömde. Om man åter ej trott att medlemmarne uti Unionen voro makarna Nicauds medbrottslige, hvarföre illfånas att förena just desse makar med Unionen? I sanning synes det, som om anklagelsen barmades öfver att arbetarne hade bortkastat alla håftiga och samhållsupprörande beslut, men i stållet egnat sig åt forskning ester och öfver de fre dliga medel, som kunna tjena till förbättring så vål i moraliskt som materielt afseende. De sysselsatte sig med politik, säger anklagelseakten oupphörligt, men ej något bevis, ej något vittne framhafves till stöd för denna beskyllning, dock tror man sig kunna framhafva bevis genom att på sidan 5 fåsta sig vid de delegerades diskussioner och verksamhet och på sidan 6 vid Unions-kontraktets innehåll. Men Unionens hela verksamhet år endast kommersiel, och unionskontraktets innehåll handlar Ju ej om annat ån ett ren kommersielt sällskap? Det år på samma sått med sidorna 5 och 6; desse borde helt och hållet tillintetgöra oss, men just desse åro de båsta prof på att vi icke äro skyldige. Anklagelsen lätsar ej begripa att hon borde bevisa det associationer ej existera, detta gjordt och Unionen skulle ej hafva varit annat ån en mantel för att dölja en politisk förening; då skulle vi vara skyldige. Men om associationer existera, om Unionen verkligen var en komitt af delegerade från dessa associationer, om desse endast sysselsatt sig med kommersiella årenden, med ömsesidigt understöd, med hjelp åt sjuka och behöfvande, med barnauppfostran; hvilket allt anklagelsen ej kan förneka; då åro vi ej oskyldige. Men om arbetare-associationer finnas till, om Unionen verkligen ej var annat ån en kommit af delegare från de olika associationerne, om pr FEF——