Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1851, sida 1

Korrespondans. Paris den 22 December 1850. Året år vid slutet af sin bana. Julen nalkas och med den framtråder i dagsljuset alla dessa tusentals nouveauteter hvilka utgjort industriens och konstslitens studium under hela den förflutna sommaren. Liksom genom ett trollslag förvandlas vid denna tiden Paris till ett enda ofantligt konstkabinett. Hela Boulevarden utgår ett kolossalt och öppet galleri af konstskatter, der den ena pjesen tällar med den andra att tilldraga sig vandrarens uppmärksamhet och blifva föremål får hans beundran. I Paris finnes visserligen vid alla tider på året allt hvad menniskotankan år måktig att uppfinna, allt hvad behofvet kan alstra, nycken skapa, öfverslödet önska, konsten ana och förverkliga, men endast vid denna årstiden finner man allt detta uffördt med den elegans, den fullåndning, som fransmannen kallar sini. Allt hvad fabrikerna kunnat, genom den menskliga fliten, omtankan och smaken frambringa ypperst, vackrast och båst, framkommer först till allmånhetens åsyn med den så kallade -Parisersaisongensbörjan. Denna år nu i sitt flor, och en sådan lislighet som nu, har icke på många år förmårkts. Knappast kan man heller minnas en vackrare höst. En klarblå himmel med en mild och glådjande sol utlockar ånnu som oftast den vackra verlden på de visserligen icke mera löfrika och grönskande, men dock torra och behagliga promenaderna. Vattenkonsterna kasta, liksom om sommaren, vårdslöst omkring sig sina mot solens eller gasens sken gnistrande kristalldroppar, tåflande i fårgton och prakt med de från butikerna lysande juvelerna, hvilka nu åro uppstapplade i större mängd och strålar med mera underbar skönhet ån vanligt. Ännu trådgården och palais national uppfylde af hundradetals stojande och springande barn, som kasta boll och på annat sått bortleka tiden, under det deras vackra vårdarinnor åskåda fröjden, insvepta i de kokettaste små sam metseller kasimirskappor med hermelinsbrån. Hvad såger du vål om en sådan December? I sanning! jag påminner mig aldrig en dylik. Vi njuta håraf med förtjusning och beklaga af hjertat eder, stackars nordbor, som infrusna bland de snöiga sjållen och insvepte i skinnhudar kanske åndå knappast kunna berga eder för frost och is. — Utom dessa oskattbara fördelar som naturen skånker, kan man åfven såga att Paris äterinträdt i den samla goda tiden. Det tyckes som hade maken och rikedomen öppnat alla sina slussar och damportar sör att låta nöjets och gåstfriretens flod ohämmadt framstörta efter behag. 21: 8 Den ena balen följer på den andra, den ena oir6en aflöser den andra, den ena djeungen finner man Tuillerii I I I