Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1850, sida 1

— Ack! om jag tråffade den usling, som angifvit oss, återtog Goubin, skulle min arm vara tillräcklig att förpassa honom ur detta lifvet. — Man har upptåckt tillvaron af ett hemligt sållskap i la Rochelle, och enligt all sannolikhet hafva några arresterade nattbråder yppat namnen på sina bröder. — Ja så! Hafpa några jesuiter blifvit carbonari? — Icke som jag vet. — Då hafva våra carbonari blifvit jesuiter. — Goubin, hvad tänker du på? — Nå, nå! Den som ger sig i lek måste leken tåla. Konspirationen år ett bataljfålt. Man bör lika litet darra, då man såtter foten derpå, som beklaga sig om man stupar. Cedric påskyndade sina vånner att såtta sig i såkerhet. De befunno sig nu i sundet, midt emellan fruktansvärda bastioner; dessutom hade det vackra vädret utlockat en mängd båtar, hvoruti möjligen garnisonsmedel, hvarigenom de lättare kunde upptäckas för oflicerare, medlemmar af auktoriteterne eller polisagent kunde befinna sig. Solen, som för några ögonblick sedan tycktes dem så skön, var nu endast ett siendernas blickar. Nattbrödernes högsta önskan för ögonblicket var Ä ban att åter tråffa sin chef och Raoulx. Men fördenskull var det till en början nödvändigt att begifva sig från denna farliga hafsvik och återkomma till Marthas föräldrars hus, der de kunde utbyta sina uniformer mot fiskareklåder, samt sedan, med tillhjelp af denna förklådning, sprida sig på landsbygden. De fattade årorna och rodde några Ögonblick på en slump och under der grymmaste ängslan, då en lots, som sannolikt kom från något fartyg, ehuru de ej förr upptäckt honom, rodde tått förbi dem. il I HI