Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1850, sida 1

tet och det så kaliade bonderegementet i Norge var då vid Stortbinget i Christiania på höjden af sin bitterhet. Inflytelsen deraf på svenska regeringsledamöterna blef ganska mårklig. Icke utan tecken till demdokratiska sympatier hade åtminstone några bland dem begifvit sig åstad till Norge. I April 18453 återkommo de derifrån med föråndrade tånkesått, d. v. S. med reaktionära åsigter i representationsfrågan. På deras sföranstaltande gjordes emel ertid vid riksdagen motioner, att Ständerna skulle hos regeringen begära tillsåttning af en representationskommitik. Förslaget derom hade endast ett ganska ringa medhåll hos stånderna, men bifölls icke destomindre, får att fråmja regeringens önskan. Detta bifall vanns får priset af en grundlagsvidrighet. hvars like man knappt förut hört omtalas. Från Konstitutionsutskottet hade nemligen inkommit ett nytt representationsförslag, hvaråfver sedan skiljaktiga beslut voro fattade, borde grundlagsenligt voteras i Förstärkt Konstitutions-utskott. Till förhindrande deraf, vidtogs inom ett af riksstånden det sållsamma medlet att, alla påminnelser oaktadt, aldrig till afgörande företaga förslaget till voteringsproposition inom nyssnämnda förstärkta utskott. Atta månader efter förloppet af 1845 års riksmöte tillsattes representationskommittn. Den arbetade under regeringens reaktionära ledning, som var till den grad framstående, att den hotade upplösa kommittgcen innan arbetet ånnu var fullåndadt. Såsom en naturlig följd af den sålunda inom kommitten alstrade splittring blef detta arbete ganska otillfredsstållande, och når derefter 1847 års riksmöte inträssade, fick detsamma, besynnerligt nog, icke ens åtnjuta regerinsens eget förord. Utan något regeringens yttrande i sak blef alltså kommittfens betänkande öfverlemnadt till ständerna, som upptogo detsamma med all mojlig likgiltighet. Denna riksdag bade knappt fortgått i 3 2 4 månader, då underrättelserna om de i atskilliga europeiska stater timade solkrörelser gåfvo svenska reg. ny apledning till verksamhet i representationsfrågan. Dåvarande konstitutionsutskottets ledamåter fin80 alltså å regeringens vägnar mottaga en direkt uppmaning att, med hånsigt till tidens kraf, skyndsamt förena sina bemödanden, för att tillståndernas grundlagsenliga behandling kunna öfverlemna förslag till representationsförändring. Ej serdeles långt derefter ombildades konseljen, med syftning såsom det sades att lemna en förut saknad garanti för statsstyrelsens fasthet och tillförlitlighet. Under sådana omståndigheter och efter allt hvad sålunda föregått, antog jag i förväg såsom gifvet, att det på representationskommitten förenämnde betänkande till hufvudsaklig del grundade representationsförslag, hvarmed den nybildade ministåren redan i Maj månad 1848 helsade Rikets Stånder, omöjligt kunde vara annat ån ett stundens hugskott, tillkommet får att afböja den allmänna opinionens påtryckning, som vid denna tidpunkt egde rum. Jag hyste således ingen förvåntan att förslaget skulle innefatta en tillfredsstållande lösning af den stora frågan. Jag hade, med ett ord, intet hopp på möjligheten af förslagets antaglighet. Det följer nu i ordningen att visa, huru denna förutsåttning slagit in. En gammal godkånd regel säger visserligen: in medio virtus et veritas, men derutaf bör likvål icke den slutsats dragas, att man i kampen mellan hvarandra motsatta tendenser, må låta systemet för en antaglig representationsreform hvila på andra grunder ån förCO nusstsenlighet och öfverensstämmelse med allmånt väl. Ett sådant system måste syfta både till erkännande af det sanna menniskovårdet och att skydda hvarie oförvitlighets medborgerliga rått. Det måste vara egnadt såvål att ingjuta en frisk lifskraft i statskroppen, som ock att, med stöd af tidsförhållanderna och kulturens ställning, betrygga den borgerliga och politiska friheten. Huru motsvarar nu det hvilande representstionsförslaget dessa fordringar? Jo, det låter medborgerliga, representativa rättigheter bero af den mest åskådliga principlöshet! Det har en röstskala, såsom det personliga värdets mätare! Det splittrar den personliga enheten uti sönderbråkade, i tillämpningen oanvändbara delar, på samma gång som det tillerkänner den ena personligheten dubbel och, får vissa fall, åfven fyrdubbel rösträtt! Det förnärmar den jemnlikhet inför lag, som bjuder lika befogenhet att utkora solkombud! Det uppdrager en för det allmånna vådlig klassskillnad! Det ställer de obemedlade på en lågre linea än rangen och rikedomen! Det befordrar den söndring, som tvenne karaktersskiljda kamrar stådse förorsaka! Det har tifl uppgift att inrymma embetsmanna-intresset en öfvervägande, af andra länders erfarenhet, i hög se eeeeänblloas