Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1850, sida 1

Londoner Fondbörsen. (Forts. o. slut fr. N:o 291.) Att denna skildring af plågseder nu på Fondbörsen ingalunda år öfverdrifven, finner man i en annan skrift af en person, som år 1828 vågade att besöka Fondbörsen i London. Han beråttar derom följande: Jag hade lyckats inkomma på Fondbörsen och höll just som båst på att tillfredsställa min nyfikenhet, då en krushårig jude med gul hy stållde sig i min våg, såg mig med sina svarta, runda ögon stindt i ansigtet och yttrade helt högt till sin sidokamrat: ,Gud bjelpe oss, Moses, hvem år den der karlen?. I stället för något svar på denna frågan upphof Moses sin röst och skrek af alla lifsens krafter: -Fourteen hundred new fives! Mer ån hundrade ståmmor äterupprepade detta mystiska rop, och från alla håll och kanter hördes: ,Hvar? Hvem? Gå på, gå på! Hvar år han? Fourteen hundred new fives!, Snart befann jag mig i midten af hela klungan, hvilken surrade och brummade omkring mig som en svårm rasande getingar. Först rusade Moses fram och gaf mig i veklifvet en sådan ståt, så att jag håll på att falla omkull. Imellertid afböjde en stor, axelbred Skotte mitt fall och utropade godmodigt: -låt karlen vara i fred, godvånneriDenna menniskovånliga uppmaning hindrade honom imellertid icke att slunga mig tillbaka på Moses med den kraft, att denne ovilkorligen skulle hafva störtat till golfvet, om ej hans vånner hade stått så tått packade omkring honom, att han icke kunde falla. Med detta ryggvårn kunde han hålla stånd mot chocken och gifva mig en ny impuls, som återförde mig till den menniskovånliga Skotten, hvilken blott afbidade min återkomst för att ånyo på samma sått skjutsa mig tillbaka till vånnen Moses. Denna framoch återskjutsnings-lek kunde mycket vål hafva råckt ånnu en god stund, om jag icke, för att komma ur min på intet sått angenäma stållning, hade on SN