Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1850, sida 1

dera; de sleste köpare på tid voro insolvente och kunde följaktligen icke betala sina diflerenser; aktningsvårda kapitalister, hvilka förut hade skrattat åt allt bvad fondspel och stockJobbers hette samt trott sig alltför klarsynta att kunna på något sått låta lura sig, hade blifvit indragna i den allmånna villervallan, satt sitt förtroende till fremmande regeringars hedersord och voro nu bankruttmåssige. Stora etablissementer måste antingen rent af nedlåggas eller ock till en betydlig del inskrånkas, hvarigenom en mångd arbetare blefvo utan bråd. Hela familjer blefvo i grund ruinerade; damer, som från sin spådaste barndom uppvuxit i lyx, prakt och vållefnad, måste nu under tårar arbeta för sitt bråd. Några dogo af förskråckelse; andra försjönko i det djupaste elånde. Hvar tredje menniska var insolvent; fruktan och bestörtning herrskade i hela landet; alla fremmande fonder voro utan allt vårde; bankirerne vågrade att förskjuta penningar, åfven för de båsta såkerheter; ingen ville i betalning taga annat ån bankonoter eller klingande mynt. Svarta taflan var alltför liten att kunna inrymma namnen på alla dem, som nådgats cedera bonis. Diflerenser till belopp af öfver 10 millioner pund sterl. blefvo bekantgjorde; hela bårsvåggen var icke stor nog för att kunna rymma namnen på alla cessionanter, och man såg sig nådsakad att för proklamadagarne beståmma en vida långre tid, ån vanligt. De svåraste följderna af denna katastrof blefvo dock aldrig ett föremål för offentligheten, utan buros i tysthet af en otalig mångd familjer, hvilka ånnu i dag lida af desamma. I allmånna opinionen har sedan långliga tider tillbaka hvilat en skugga öfver karakteren af fondbörsen, hvilken den dock icke alltid förtjenat. Visserligen åro de spekulationer, som der förehafvas, vädliga för den allmånna moralen; ty hela inrättningen år ett slags hazardspel anståldt i stor skala, hvarigenom tusentals menniskor råkat i nöd och elånde; men likvål hafva på långt når icke alla medlemmar af denna börs en dålig karakter. Tillochmed slertalet af desamme åro lika goda och aktningsvårde medborgare som folk i allmånhet. Man tråssar stora financierer, aktade bankirer, höge embetsmån, medlemmar af parlamentet o. s. v. men likfulit nåmnes nästan alltid, utom City, fondbörsen med ett ; visst förakt, och så vål adelssom köpmansaristokratien ser alltid en medlem af sondbörsen öfver axeln. Orsaken till detta förI hållande år att såka derutinnan, att nåstan l alla de transaktioner, som på nåmnde börs afslutas, ligga utom lagarnes område. Alla deras betalningsterminer åro olagliga. I domstolarnes l ögon åro fondspekulanterne spelare, hvilkas klagomäl icke inför dem vinna något gehör. De skålmstycken, till hvilka stockjobbers ofta taga sin tillllygt, åro talrika. Ett icke ovanligt år följande: tvenne personer förena sig omn utförandet af en spekulation, den ene såljer och den andre köper före afräkningsterminen till ett så högt belopp, som han förmår skaffa sig kredit. Den ene af dem måste naturligtvis vinna och den andre förlora. Den ene blir följaktligen rik och den andre insolvent. Den sednare låter anslå sitt namn på svarta taflan och delar derefter i tysthet rofvet med I