Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1850, sida 1

mit ur takten med sina annars så ofta in tråffande fluktuationer, hvilka för medlemmar: ne af sondbörsen hade varit så vinstgifvande Ändtligen bröts förtrollningen. Dom Pedros företag emot Portugal erbjöd ett långe efterlångtadt tillfålle dertill. Först måste dock allmånheten och den allmånna opinionen bearbetas af pressen. Otaliga flygskrifter och tidningsartiklar uppeldade John Bull till sympathi för det af Dom Miguel förtryckta, med England sedan långliga tider tillbaka i vänskapligt förhållande varande, olyckliga landet, till hvars råddning Dom Pedro dragit sitt ridderliga svård.Portugals bjelpkållor skildrades i de mest bjerta och lysande fårger. Dom Miguel, hette det, kunde vål, men ville icke betala råntorna på de skulder, det hade åsamkat sig. Dom Pedro deremot skulle snart äterställa det allmånna förtroendet och med det krediten. Liktidigt hårmed utrustades i England skepp att afgå till Portugal för att understödja Dom Ppedros råttmätiga anspräk på thronen, och med biständ af engelskt manskap och engelskt mynt blef QOporto intaget. Nu var allmänna opinionen tillräckligt bearbetad får ästadkommande af lånetransaktioner. De lyckliga resultaterna af kriget blefvo, smyckade med ändamålsenliga öfverdrifter, utbasunade, och ett lån at 800,000 tillvägabragdt mot såkerhet i ett stort förråd portvin. Planen lyckades: penningarne erhållos, Dom Miguel flydde till Rom och den unga drottningen Maria da Gloria besteg huset Braganzas urgamla thron. Härefter följde ett nytt lån af 2 millioner E. Råntorna derå stodo imellertid icke till att uppbringa. Dividenderna måste kapitaliseras och stor sensation herrskade på fondbörsen i följd af en mångd omkringlöpande, oroande rykten. Men vid samma tidpunkt kom den spanska regeringen, som nyss lyckligen hade besegrat Don Carlos, på den engelska penningemarknaden, och ehuruvål den icke kunde förränta sina förut gjorda skulder, sökte den ett lån af 4 millioner pund sterling. De mest glånsande löften och försäkringar blefvo natur ligtvis utkastade som ett lockbete får de våntade guldfiskarne: -sört skulle kyrkogodsen konfiskeras och säljas, än kreditorerne förlora sina penningar-o. s. v. Med tillhjelp af prolongerade obligationer,aktiva och passiva obligationerm. m. blefvo affärer afslutade och en lång tid bortåt herrskade mycket lif och rörelse på den främmande fondmarknaden. Alla slags såkerheter funno afnåmare; huru vårdelösa de ån måtte vara, hade de dock ett vårde på fondbårsen och funno köpare. Obligationer, uthåndigade af stater, som aldrig hade betalat ett runstyckes dividend, som knappast existerade och icke hade några inkomster, stego 100 procent och deröfver. Småningom blef marknaden öfverfylld och köparne började att realisera. Hvarje paketbåt medförde nya främmande statspapper och priserna började naturligtvis att salla. Under denna spekulationsfeber hade spanska Cortespapper, hvilka år 1833 stodo i 164 blifvit uppdrifne ånda till 72 Z. Portugisiska hade stigit till 102 och alla andra främmande -fonder i samma proportion. I Maj 1835 var marknaden öfverfylld, ty hela verlden sålde.