Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1850, sida 1

A———— bragte han vanligtvis dagarne utom hus, men om astnarne sysselsatte han sig med en vidlöftig korrespondans. Hr de Forban underråttade dock alltid sin syster om sina utflykter. Emellertid hade han, föregående söndag, efter sex veckors hemmavaro, gått ut på eftermiddagen, utan att återkomma på aftonen. Fyra dagar hade nu förflutit utan att fru de Forban såg honom återkomma och hon väntade honom ånnu med oro. Efter det smårtsamma slutet på denna af henne så efterlångtade afton, oroade henne brodrens långa bortovaro ännu mer. Hon tillbragte en sömnlös natt full af sorg och saknad. Följande morgon, helt tidigt, begaf hon sig till ruinerna af slottet Forban, hvilka lågo ett stycke från hennes hem, vid hafsstranden. Emedan hon visste att hennes bror med förkårlek fåstat sig vid detta stålle, förmodade hon, att han skulle taga denna våg då han återvånde till Colombelle, och att hon således skulle trässa honom några Ögonblick förr ån eljest. Ungefår en timma före henne hade en man anlåndt från hafssidan till ruinerna. Det var Rutel, som, efter fyra dagars fångenskap, lyckats fly ur sitt fångelse; men hans skågg och håret var så i oordning, kläderna så nedsölade af kållaresmutsen, hvari han nedrullat, att, då han flydde från pavillon de la Voile-Blanche, han i hast tog vågen utefter stranden, emedan han icke i sådant tillstånd kunde visa sig i staden. Då han anlånde till ruinerna andades han friare, och hade ett högst lyckligt utseende. Slottet Forbans ruiner intogo en ganska vidstråckt terräng. Nåsra grundmurar vid jordytan utvisade huru fast den byggnad varit, som det behöfts sekler att förstöra.