Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1850, sida 1

FfFör fyra år tillbaka hade hen genom laglig dom blifvit satt i fängelse i Rouen, men för några månader sedan blifvit tagen derifrån af måktiga personer, hvilka intresserade sig får hans Öde, och genom mutor utverkat af fångelsets tjenstemån, att han skulle få tillbringa en viss tid på slottet Colombelle, dock med det uttryckliga förbehåll, att han icke trådde utom slottets murar. Han vistades således i detta slott, som tillhörde en af de personer hvilka beskyddade honom, på dennes ansvar och bevakades endast af husets betjening. Fruktan att blifva åter insatt i sitt fångelse hade i synnerbat hittills afhållit honom att gå utom slottsportarne. Sedan fru de Forban blirvit underrättad om hans vistande på slottet, och särdeles sedan han upptäckt honom i ett af tornfönstren, hade hon egnat honom en verklig asgudadyrkan. Då hon nu för några dagar sedan fått veta, att prinsen, såsom ett undantag från regeln, skulle våga sig ånda till qvarnkullen, hade hon fattat det högst djerfva beslutet, att begagna sig af denna frihetsstund, för att medelst postbåstar föra honom till Paris, hvarest han, omgifven och försvarad af sina talrika anbångare, snart borde kunna göra sina rättigheter erkända och gällande. Edith hade förskaslat de för företaget nödiga penningarne. Efter sadrens afslag, hade Edith, hvilken, såsom ett bortskämdt barn, egde en mångd dyrbara juveler, och, i egenskap af rik arftagerska, framför allt hade stor kredit i la Rochelle, ganska lått förskaffat sig tjugo tusen Francs och såndt dem till sin amma, hvilken redan, i hopp om denna summa, hyrt en postvagn. Om någonting skulle hafva kunnat afhålla Edith från fullbordandet af sina förslager, skulle det hafva