Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1850, sida 1

motion blifvit handlagd. Motionstiden var dessutom kort, så att man väl behöfde att ej upptaga den med annat. Hr Halling ville att ståndet skulle bestäm ma sig för att ej upptaga frågan före d. 20 Jan.: åfven af det motiv att under julen flera riksdagsmån hafva permission. Hr Brinck, att man borde i en får fåderneslandets vål eller ve så afgörande fråga akta sig för den brådska hvarmed man på annat håll vill påskynda densammas afgörande, samt moget öfverväga den, hvarföre han äfven anhöll att talmannen i talmanskonferensen mätte verka för, att ej ständet på nägot sått öfverrumplades. Herrar Petrå och Norin yttrade sig åfven, hvarefter beslöts att hr Werns anförande skulle bordlåggas till nåsta plenum. Sist framstållde talmannen, om man borde låta saken bero tills man sett hvad i talmanskonklaven derom framkommit, hvilket beslöts. : Uti Borgareståndets plenum d. 7 passerade en liten diskussion af följande innehåll: Hr Petre: Justitieombudsmannen har i sin beråttelse anfört, att uti den af honom, mot dfverståthållaren och polismåstaren i Stock holm, i anledning af oroligheterna i hufvudstaden år 1848 anstållda embetstalan, både kongl. Svea hofrått och Högsta Domstolen sörbigått åtalets egentliga föremål, men deremot dömt öfver det, som justitieombudsmannen icke åtalat. Håruppå anser jag mig böra få sta Lagutskottets synnerliga uppmärksamhet. Då nemligen det å ena sidan år af stor vigt, att utröna dessa oroligheters råtta grund, hvaröfver den långvariga polisundersökningen spridt mera mörker än ljus, men å andra sidan angelåget är, att icke svälja domaremaktens beslut, så begår jag att Lagutskottet, med den rått utskottet tillkommer att granska justitieombudsmannens berättelse, måtte, med iakttagande af den grannlagenhet, som vid nu uppgifna förhållande år af nåden, får Rikets Stånder utröna alla de omståndigheter, som kunna tjena att stadga omdömet öfver en sak, hvars inre sidor åro, i så hög grad, tånkvårda. Hr Lagergren ansåg det icke tillkomma Lagutskottet att meddela en sådan utredning. Hr Wern, med hvilken flera inståmde, vindicerade med Riksdagsordningen i hand, Laguttkottets befogenhet att afgifva det utlätande, som Hr Petre äskat. Hr Boseus förmenade, att 90 RB. F. deremot lågger hinder i vågen. Hr Petre sökte ådagalågga, att nyssnåmnde stadgande i Regeringsformen icke vore på förevarande fråga tillåmpligt, och åberopade får öfrigt hvad justitieombudsmannen anfört om rigten och värdet af den offentliga kritiken öfver lagskipningen. Diskussionen var slutad och ståndet beslåt remiss håraf till Lagutskotten. — Hos Bondeståndet låstes och remitterades de kongl. propositionerna, med undantag af frågorna om upphörande af vakansoch liggetidsbesparingarne, samt om anslag till beredande af råttelse i salpeterhjelpens beräknande, hvilka tills vidare förbigingos. Propositionen om uppförande af en byggnad mellan Carl XII:s torg och operahuset