Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1850, sida 1

SC.j — —f; ——————— Frankrike år rikt och lysande ... hvartill gagnar det? Konster och industri åro ju blott ett ringa gantals olagliga monopol. Jag skulle vilja se hela nationen lycklig, se den begåfvad med anseende, fred och en sann storhet. — Ack! denna strand år väl ödslig; dessa buskar och klippor åro inga parker och slott, detta bleka månsken år föga praktfullt. Nå vål! denna jord, ) denna natur skulle vara tillråckligt sköna, om menniskan hår lefde i den högsta jemnlikhet, i en sann religions lisvande värma, i skötet af en ren och flåckfri familj; om hon, seende detta harmoniska lugn som råder vid horisonten, kunde såga till sig sjelf, att detta lugn, utstråckt i oåndlighet utom våra grånsor, försåkrade henne om att alltid få lefva ifred och samdrågt med andra menniskofamiljer. Ja, min Gud! helig jemnlikhet, anseende, åra för vårt land, det år hvad jag begår! . . . Ingenting för mig sjelf . . . annat ån min sabel och en obemärkt graf . . . det år min innerliga Önskan, mitt bopp! Men denna tanke uppfyller hela min sjål, kommer hjertat att klappa håftigare i mitt bröst, tänder hoppets berusande stråle eller utpressar brånnande tårar. O! må jag åtminstone ånnu ett Ögonblick, inför dig min Gud, få gjuta dessa tårar som Du ensam sett flyta. Då Bories utgick ur småskogen vid den celtiska stenen, omkring klockan två på morgonen, tog han vågen till den stad, der han skulle proklamera insurrektionen.