Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1850, sida 1

Oc2eee—— dem; det vill herrska och bjuder dem träldom. Skiljd från verlden och dess menskliga intressen, lösgjord från alla Omma och hjertliga förhållanden, hvaraf menniskorna suga must och kraft, utan forntid och utan framtid, arbetar hvarje Jesnit för den kalla, stränga orden, för en mårk hersklystnad, som brakar Gud sjelf såsom sitt redskap. Den mörka osanning, hvarpå Jesnitismen hvilar. bär sjelf straflet med sig och blifver sin egen förbannelse. De hafva arbetat med större ify: ån menniskor i allmånhet, de enskilda medlemmarne hafva sanatiskt uppoffrat sig får orden, de hafva på sina tider haft de skönaste land i Europa under sitt herravälde, hafva haft en vidstråckt mark, hafva plöjt och sått med sin kalla fanatism och hafva sått is, — intet har spirat opp. Hvarje gång den protestantiska anden slår öfver i sina ytterligheter, i fullståndig förnekelse och vantro, kasta sig de förskrämda menniskorna med slutna Ögon i Jesuitismens armar, hvilka gripa dem får att i mörker gömma och förvara dem, men alltid mista sitt byte, så snart det slår upp Ögonen och åtlyder den i menniskan nedlagda måktiga driften, kårleken till ljuset. Jesuiterna bygga sina starka, befåstade hus af den lava, som revolutionen uppkastar, och bygga det på kraterns rand. Det första, revolutionen gör, år att ödelågga huset och uppkasta ny lava, hvaral Jesuiterna bygga ett nytt hus. Deraf kommer det, att man alltid tråffar dem åter; i en lugnt framskridande, reformerande period talar man om dem som om en saga; men knappt våpnas borgrarna för att tilltvinga sig framåtskridande, knappt blir man derefter väldsam och srihetsfiendilig för att få -ordningenåterruppråttad, förrån det visar sig, att man har återuppråttat Jesuiterorden. Och år det icke besynnerligt, att hvarje gång såga de revolutionåra: Nu vilja vi blott göra en enda dugtig revolution till, för att utrota Jesuiterna! Le tambour bat, deja le canon grande, Levons nous tous, citoyens et soldats! Donnons encore un grand exemple an monde Dieu nous appelle å nous derniers combats.