Den af vänskapen, för öfrigt åt mig, med så ljusa fårger tecknade tafla, skådar jag med blygsamhet, ty jag vågar icke igenkånna mig. Efter yttersta förmåga har jag sökt uppfylla mina pligter, men många brister finnas tyvätr. — Ni vänner i Halland! Tack för Eder öfverseende godhet. Tack för hvarje vånskapsbevisning. Tack för hvarje ljuft dgonblick, ni beredt mig. Tack för hvarje gång ni råckt mig Eder hjelpsamma hand, och tack för de kåra minnen, ni lemnat mig: dessa åro dyrbara för mitt hjerta. Ström i December 1850. P. Wesslau, Inspektor. Jag år baron C. G. Fleetwood förbunden för uppgiften i denna tidning att dess yttranden uti brefvet. som stått att låsa uti Minnen af Johan af Wingärdendast har afseende på förhållanden, som tillhöra året 1838. Men jag skulle hafva blifvit åndå mera förbunden, om detta årtal blifvit så godt först som sist genast utsatt uti brefvet, i stållet för orden som der stå: Sunder ett af missvextären på 30-talet.s Att jag under sådant förhållande var både tvungen, beråttigad och skyldig anse yttranderna hafva afseende på året 1831, torde hvar och en finna, som tagit kånnedom om saken, och detta så mycket mera, som öfrige räSonnomanger i detta häste af Minnena äro tillämpliga på året 31, och jag för min del åtminstone aldrig förr ån nu kan påminna mig hafva hört, att landshöfding Wingård för åtgårder 1838 varit i sådan stållning till regeringen, att den kunnat gifva någon anledning yttra: -que M:r Wingärd est bien å plaindre. Andra perioden af baron Fleetwoods artikel i denna tidning innehåller yttranden, hvilka åfven efter dess egen antydan, icke höra till saken, men jag kan i afseende å dem, dock icke lemna oanmårkt, att det fågnar mig det baron Fleetwood ansett att jag gjort råttvisa åt statsrådet Wingårds många goda sidor, att det år en väsenduig skillnad emellan ett anfall och ett sjelfförsvar, att det ligger i sakens natur att ett sjelfförsvar aldrig kan vara dicterat af håtskhet,? att om sådant legat till grund för mitt framtvingade svaromål på det nu omskrifna förhållandet, hade jag väl icke dröjt i 20 år med att upptaga detsamma, helst de fakta jag nu nödgats offentliggöra hafva ingenting att vinna på tidsutdrågt, hvilken tvertom, genom glömskans passiva makt, kunnat blifva skadlig för den anpars klara saken; att det för mig, på 30 mils afstånd, år omöjligt kånna om statsrådet Wingård år sjuk eller frisk, men att jag egde rått antaga det sednare, då jag kort förrån jag afsånde den uppsatts, som blifvit tryckt i denna tidning, såg uti allmånna tidningar annonserad till salu en ny serie af statsrådet Wingårds Minnen; att jag trott och tror, att det år fakta, skål och bevisning, som erfordras för utredandet af en fråga, hvilken som helst, och att det år i sådane fall likgiltigt om saken utredes af Pål eller Pehr, och att jag af dessa skål icke ansåg mig beböfva, eller ens böra underteckna mitt obemårkta namn; att jag dock ingalunda undandrasit mig ansvaret för mina ord kan baron Fleetwood båst inhemta af statsrådet Win gård sjelf, hvilken jag uti enskilt bref af den 7 dennes underråttade, att författaren till den uppsatts i denna tidning, som 12 håftet af hans Minnen framkallat, år Mariestad den 27 Nov. 1850. C. J. 6. Linroth.