Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1850, sida 1

Silhonetter af franska Journalister. (Ester Nord och Syd.) (Forts. o, slut fr. N:o 280.) LUnibers, hvars lekamliga eller synliga redaktion består af fyra verldsliga herrar: L. Veuillot, Melchior Dulac, Gondon och Coquille, svarade med hjertlig och djupt kånd sonlig tacksamhet för deras hågvårdige fader, derför att han tog sig af sina trogna och tillgifna kristliga barn och vårdigades åtvarna dem I för de fel och frestelser, hvilka omgifva lamsens tjenare i verldens larm. Men — ty der år ett men — då de icke kunde neka, ens inför hans lysande dygder och nåstan ofelbara visdom, att de hade följt sin innersta öfvertygelse, och då man i en sak, som berodde på öfvertygelse, alltid borde vådja till den högste domaren, bådo de honom i djup sonlig Ödmjukhet om tillåtelse att förelågga päfven saken och bedja om bans ofelbara dom, d. v. s. de ville dock försöka att få erkebiskopen knåckt och det parti af biskopar, hvarpå han stödjer sig, genom påflig auktoritet I l Ofvergifvet i deras makt. Saken hånskjöts till Rom, men der fann man, att tiden ånnu icke var inne att göra ett stort slag, och UUnivers ålades eller fick vink om att draga sig tillbaka. Detta skedde; redaktionen skref ett bref till erkebiskopen, deri den erkånde hans myndighet och lofvade att i framtiden upptråda med större försigtighet, hvarefter redaktörerne erhöllo en högtidlig audiens och fingo den apostoliska vålsignelsen — -som den år menad, skall den bekomma dem.I politiskt hånseende år VUnivers naturligtvis legitimistisk, men på ett annat sått ån de ölriga försvararna och anhångarna af denna princip. För dessa år legimiteten en tro och konungen af Guds nåde en herre, som visserligen skall belåna deras trohet med goda embeten, men hvilken de åro villiga att lyda såsom en högre makt. För Ulnivers år konungen ett medel, ett brukbart redskap, får så vidt som han tror på Jesuiterna; de skulle icke tro på honom. Bland de ösriga legitimisterna kunna der finnas några, som påkalla despotismen; dock alltid med det tysta, ovillkorliga förbehåll, att der skall vara ett muntert inl I I och en munter adel, en viss frihet i staten; ja, de skulle icke taga det så noga, om en eller annan frihetsstråle fölle vårmande ner på bourgeoisien, når man blott först har fått ro; men UUnivers vill stånga luckorna. Hvad ö vill då detta blad egentligen, hvad vilja Jesuiterna? — Hår framtråder sällskapets mårkvårdiga natur; det har kommit till sör att bekåmpa protestantismen, friheten, forskningen och upplysningen, och har intet positivt att gifva menniskorna för hvad de tagit ifrån