Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1850, sida 1

mimi — c—s— — Det öfriga vet man. General Berton, förrånd genom de partigängares svaghet, hvilka han trodde sig sinna vid kungliga kavalleriskolan i Saumur, sedermera utlevererad af en bolisagent klädd i militäruniform, uthärdade en sträng fångenskap i Saumurs fängelse, under afvaktan På en process, hvars utgång icke kunde vara tvifvelaktig. Konspirationens förste emissarier skulle begifva sig till den staden, der generalen satt fången, förena sig med de carbonari som funnos på platsen och vånda de unga elevernas, vid kungliga skolan, umbåranden ja tillochmed deras samvetsförebråelser till resningens båsta; sedan alla dessa slutit sig till dem, skulle de kalla till sig nattbrådernes korps. Når insurrektionen då samlat tillräckliga krafter, skulle den utveckla sin fana och, under den befriade general Bertons kommando, marchera på Paris. Allmånna andan tycktes vara mogen för en revolution. Bourbonernas störtade monarki skulle lemna rum för en liberalare makt, som den allmänna rösten skulle proklamera under dessa stora dagar. Borits och Raoulx begåfvo sig således nu till den celtiska stenen. Men denna dag var äfven Pommiers bröllopsdag. Och under det att de sammansvurnes chef jemte Raoulx egnade sig åt ifriga förberedelser till striden och endast lefde uti en patriotisk revolutions framtid, njöto Pommier, Marthas lyckliga make och Charles Goubin, Eglantines glade och lältsinnige älskare, ännu två eller tre dagars lycka, sröjdade sig ännu några ögonblick åt himlens och jordens gåfvor, för att sedermera uppsöka sina vånner, sina vapenbröder, och dela deras åde. Sedan natten fullkomligt inbrulit, började de sammansrurae transportera vapnen till den druidiska stenen, hvars isolerade belägenhet omkring femtio steg från