Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1850, sida 1

22?:t::: 32:a:t::tutzek:gg— XH befinna sig i den fruktade sarans omedelbara krets, af tidigare olyckor och erfarenheten om dylika oroligheters hastiga fortplantning från den ena delen af fastlandet till den andra, hafva lårt att vara försigtige. Handelsståderna längs Rhenfloden och i Frankrikes nordsöstra departementer hafva till exempel nu i I flera månader sväfvat i en sådan fruktan. De hafva blifvit rika under en fred, som varat en mansälder, och hafva nyligen erhållit en varning, huru hastigt deras affårer kunna Dringas i oordning genom en rerolutionär rörelse. De se ett svart moln närma sig, och de veta, att den enskilte handlanden icke kan vara såker utan ett godt förråd af landets gångbara mynt. Härtill komma ånnu de mindre summor, som sammanspharas af privata personer, hvilkas erfarenhet på senare tiden har bibragt dem en liknande fruktan, och de summor, som blifvit skrinlagda 1848 och ånnu gömmas, samt de som behöfvas får de stora armeer, som nu äro på benen eller i begrepp att utrustas, och det år långt ifrån osannolikt, att en så stor del af det gångbara myntet i Tyskland och Frankrike på senare tiden dragits ur rörelsen, att det nåra nog icke behöfves mera får att verka den extra efterfrågan, som nu eger rum i denna rigtning. Man måste tillika fåsta afseende vid den föråndring, som i år företagits af hollåndska regeringen, att införa silfvermynt i stållet får guldmynt och såtta guldmyntet ut ur cirkulation. Denna åtgård skall sannolikt bringa 3 å 4 millioner guld mera i marknaden uti London i utbyte mot lika mycket. silfver. För att jemföra de nuvarande konjunkturerne med tidigare exempel på fredens störande å Kontinenten till följe af rykten om krig, måste vi gå långt tillbaka, åtminstone 60 år. Vifinna då befolkningen mycket mindre. Det kan i sjelfva verket icke existera någon jemförelse emellan utstråckningen och vigten af den handelsomsåttning, som eger rum medelst Kontinentens mynt, sådan den nu år och sådan den var 1790 eller tidigare, och följaktligen kan det icke uppdragas någon rigtig parallel emellan verkningen af en sådan rubbning, som fruktan får krig frambringar i detta ögonblick (i förening med den bittra erfarenheten 1848) och någon liknande förening af omståndigheter i förflutna tider — för så vidt det år fråga om den sannolika efterfrågan efter extra förråd af silfver. Rörelserna i begge rigtningarne — guldets sjunkande i vårde i vester och silfrets stigande i öster — få tillskrifvas håndelser, som knappast åro tvenne år gamla, och dessa håndelsers verkan år sannolikt en följd ar den plötslighet och hastighet, som karakteriserade desamma. Men de hafva allaredan begynt verka på ett sått, hvarigenom den ena metallen skall bidraga att mera stadga den andras vårde. Medan den ena stiger betydligt i vårde, stråfvar den andra efter att intaga dess plats. Under det Holland af fruktan för tillförseln från Californien söker säkerhet i silfret, såtta Fårenta Staterna sitt guldmynt i cirkulation, och örnen uttrånger dollarn. På samma sått skall i Frankrike, derest föråndringen i de begge metallernes relativa vårde går litet vidare, Napoleonen Fa