Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1850, sida 1

Då insåg hon ganska väl, att det verkligen existerade i la Rochelle ett af dessa hemliga sällskaper, hvars tillvaro innevånarne med båfvan anade, och att SsSåväl den unge sergenten som vicomte d:Oberon voro I medlemmar deraf; men undvikande att fästa sin tanka vid Raoulx, hvars namn numera alltid åtföljdes af samvetsförebråelser, hade hon från den stunden aldrig sökt skaffa sig något ljus Öfver det som man kallade Carbonarism. Men i detta ögonblick, då hon på dessa blad igenkånde de hemlighetsfulla tecken, hvilka hon sett på det kort, hon engång haft i sina hånder, leddes åter hennes tankar på de farliga konspiratörerne, och hon insåg, att hon var i en carbonaos boning. Vapnen som lågo på bordet, sabeln, gevåret gåfvo åt den hemliga makt som dessa tecken tillkånnagåfvo, en ånnu fruktansvårdare vigt. Ett namn på ett af dessa papper ådrog sig hela hennes uppmårksamhet; hon låste: Öfverlogen förklarar Arthur dOberon för förrådare mot den heliga saken och fåderneslandet . . . samt inviger honom åt dolken. Hvarje Kristi son och from carbonaro, i hvars hånder den irolöse kan falla, anbefalles att verkställa denna dom. ... En outsåglig fasa bemåktigade sig Gilberta och hon förmådde med möda genomlåsa dessa ord. Emellertid hade hon låst nog ... befallningen att mörda Arthur stod ju tydlig der . . . och den blottade vårjan, som blixtrade vid hennes sida, tycktes fårdig att verkstålla brottet. Hon grep med handen i det olycksbringande papperet och reste sig upp skälfvande i alla leder. Blek och kall, som en marmorstod, och med tillbakalutadt hufvud, kastade hon förvirrade blickar omkring sig.