Svetten dröp af hennes panna, en dödlig ängslan hämmade nåstan hjertats slag. . . . Och ändå tycktes hon i detta ögonblick hafva hämtat ny styrka .. . en utomordentlig kraft utvecklade sig inom henne. Man skulle kunna såga, att, då hon skrynklade den fasansfulla ordern mellan sina fingrar, hon åfven 2gde makt att med sin svaga hand tillintetgöra öfverlogens dom. Plötsligt störtade hon ut ur hyddan med det skrynklade papperet i handen. De personer, hvilka Lambert gått att söka, voro icke hemma. Längsamt återvände han hem, med den på en gång motbjudande och ljufva tanken att få beledsaga Gilberta ända till fådernehuset. Men då han inträdde i sin hydda fann han rummet tomt. Den förvåning och rörelse, som blifvit framkallade af den unga flickans inträde, hade så förvirrat hans ider, att han en stund trodde sig hafva bedragit sig, och att Gilbertas närvaro endast varit en dröm. . .. Nägra minuter förblef han under inflytande af denna ide ... men snart varseblef han med ett slags förvåning fruktkorgen och den ånnu genomvåta musslinsmössan. Då skyndade han åter ut, för att uppsöka sin syster, som verkligen sökt ett skydd under hans tak, och nu varit nog oförsigtig att ånvo blottstålla sig för den stormiga natten. Öfverallt omkring byddan spanade hans blickar. (Forts.)