IV. En storm. Dagen efter afskedsmåltiden, omkring klockan åtta på aftonen, befann sig Lambert ensam i sin lilla halmbetåckta hydda, hvilken var den yttersta af byn Saint-Pierre. Emedan endast fria fåltet låg framför honom, hade han lemnat dörren öppen, för att erhålla mera ljus. Den ena tanken följde hastigt på den andra, som det vanligen hånder efter vexlande vigtiga håndelser. Än tånkte han på den sorgliga upptåckten af sin systers felsteg, ån på Rutels plötsliga och hemska upptrådande midt i den glada festen, och ån på det oförmodade råddningsmedlet, som befriade det hemliga sållskapet från denne dödlige fiende, och derigenom gaf det fria hånder att ånnu vidare fullfölja sin beståmmelse. Mörkret inbröt plötsligt; men det var icke aftonens skuggor som så hastigt utbredde sig, det var en storm som dref åfver horizonten de svartaste skyar. Lambert upptånde sin lampa, lade på bordet några vigtiga papper, hvilka han bar på sig. Det var några bref af Carbonaris hemliga