—— — Den nya väganläggningen emellan Grenna och Odeshög. bå de naturförhållanden, under hvilka denna väganläggning företages, åro mer ån vanligt intressanta, och den lättnad för trafiken, som densamma erbjuder, år af sårdeles betydenhet, torde det intressera låsare åfven utom den kommun, anlåggningen nårmast rörer, att om densamma vinna underråttelse. Strax söder om Omberg uppstiger en betydlig bergskedja, som, med en medelhöjd af 650 fot, innesluter Wetterns östra strand till trakten af Jönköping, hvarest den afviker mot Östersjön, bildande norra Smålands högland och kållorna till flere betydliga floder. Denna bergskedja låper meråndels helt nåra Wetterns strand, från hvilken den stundom obetydligt afviker, lemnande rum för ett litet smalt terrass-land af 80 fots höjd, på hvilket det lilla idylliska Grenna och flere vackra gårdar åro belågna. På denna terrass nedstiger nuvarande allmånna landsvåg mellan Skåne och Stockholm strax söder om Grenna, sör att ånyo en half mil norrut, der bergskedjan närmar sig sjön, öfverstiga densamma, på hvars plateau den sedan slingrar sig i otaliga krökningar öfver de djupa och branta dalar, af hvilka bergskedjan hår och der genomskåres. Hårigenom blir denna våg högst backig och vådlig att befara med större åkdon. I anledning håraf våcktes inom Jönköpings läns Hushålls-sällskap för längesedan förslag om vägens omläggning så, att bergskedjan borde undvikas och vågen i stållet ledas utåt terrassen vid bergets fot. Detta förslag ansågs långe outförbart, emedan berget på flere stållen nedstiger så nåra sjön, att rum för våganlåggning svårligen finnes, tills åndteligen 1846 Hushälls-sällskapets dåvarande ordförande, grefve Jakob Hamilton, föranstaltade en undersökning, som visade, att söretaget kunde, om ån med stora svårigheter, genomföras. Nu bildades ett bolag, som, på gjord ansökning, erhöll ett statsanslag af 23,000 rdr bko, med vilkor, att den nya vågen borde vara fårdig i Juli 1852. Våren 1849 börjades arbetet med den raskhet och drift, att större delen af vågen redan år fårdig, och förmodas den vara i sin helhet fullåndad till nåsta midsommar. De svårigheter, man hår haft att bekåmpa, bestå hufvudsakligen i upprödjandet af en ofta ganska stenbunden, bergig och skogbevåxt mark, i anlåggandet af mångfaldiga trummor och fasciner till afledande af det från bergåsen nedsilande vatt et, i uppförandet af slere broar af betydlig höjd öfver djupa bäckdalar och raviner, och ändteligen i bortsprångandet af en del af sjelfva bergåsen, der denne ej lemnade tillräckligt rum för vägen, samt i uppsörandet af starka stödmurar mot sjön, för att betrygga vågens framtida bestånd mot den höga sjöstrandens måjligen intråffande ras. Öfvervåger man alla dessa svårigheter, kan man ej annat ån loforda bolagets och synnerligen den nitiske arbetschefens, löjtnant G. C. Halls verksamhet, som med outtråttligt nit och ospard möda pådrifvit detta för allmånheten nyttiga företag, hvarigenom det våsendtligaste hindret för en jernvågsanlåggning i dessa trakter blifvit för framtiden undanröjdt. Men åfven nutiden skall prisa förbåttringen af denna våg, hvilken såsom en pulsåder sammanbinder hufvud