Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1850, sida 1

verlågsen sjål begåfvade chefer, Bories Baradere, skulle då måhånda lida en sörfårlig död, eller försmåkta i landsslygt! Desse unge invigda, så fulla af hopp och glädje, så förtröstande på sin lyckliga stjerna, skulle då ifrån denna ljufva berusning störtas uti en afgrund af olyckor. De tömde så lugnt sina glas, af hvilka det sista skulle medföra döden. I dessa reflexioner var han inbegripen, då ett omårkligt tecken från Raoulx kom honom att vånda hufvudet bakåt. Han såg då i Raoulks hand, som var utstråckt bakom Rutels stol, en bit papper, hvarpå den unge sergenten under bordet med blyerts tecknat några ord; han kastade en hastig blick på det Öppna papperet och låste: — Jag åtager mig saken.Raoubes blickar glänste. Lambert andades åter lätt. Han tog flaskan som var ståld framför honom och hvilken han knappt vidrört; han fyllde sitt glas ånda till brådden, höjde det öfver bordet och sade med ett uttryck af innerlig glådje: — Ned med monarkien! Alla tömde sina glas med honom. Detta blef signalen till flera skålar. — Ned med monarkien, mine herrar, det