Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1850, sida 1

— — verlemnade sig åt sina drömmar under sidengardinerna i sitt lilla eleganta rum. — Emellertid galopperade Cedric och hans unge vån långs efter fåstningsvallarne. — Når de något saktat sin ridt, sade Goubin till sin vån: — Nå vål min stackars Cedric, nu blef du nödsakad att rymma fåltet . . . din far segrade. — Tror du det? — Ån penningarne då, hvarpå vi fåstade sådant ! hopp! — Vi ha ju dem. — Inte som jag vet. Charles, du år stor kännare, huru högt värderar du min håst? — Jag har ingen lust att sysselsätta mig med hästaffårer i detta Ögonblick. . . Men efter du ändteligen vill ... så låt se! .. Det år en vacker fuchs af omkring sex års ålder. . . Han år vård 2,500 eller 3,000 Francs. — Nå, ån min faders, den du rider på? — Åck! det år en fullblodshåst med den vackraste i srundsärs; han skulle, utan prut, gå till 4,000 Francs. — Sadelmunderingarne då, hvad tror du de åro vårda ? — Har du inte slutat ditt inventarium ånnu? .. Nå vål, omkring 500 Francs. — Summa: åtminstone 7,000 Frances. Inom få ögonblick kunna sålunda våra håstar förvandlas till goda banknoter. — Hvad tånker du på! — Det år just för att låta dem undergå denna metamorfos, som, vi nu ridit ut. — Cedric! håstarne från din egen faders stall! — Råttvisa i allt, min vån! Om intresset vore lika å båda sidor, skulle jag, oaktadt mina pligter så