Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1850, sida 1

— —ä—ä—ä ———— —— — Som Carhonaro, gynna min saders; men hr Pontarliers vilkor och lesnadssätt komma icke att lidaäden minsta förändring om två hästar mer eller mindre stä på hens stall, men i afseende på det fålttåg vi nu ärna börja, år penningar en fråga om lif eller dåd. — Hvarthån begifva vi oss nu? — Att skaffa dessa penningar ... hos en håsthandlare som jag kånner och som bor tio minuters våg hårifrån. — De två vännerne satte af i galopp och styrde sin ridt till en af stadsportarne, der den omtalade köpmannen bodde. — Under denna skarpa ridt, sade Cedric med upprymd min. — Jag tänker på, huru föga man kan ana, aw vi som rida fram hår med våra sköna hästar och rika sadelmunderingar kanske snart hafva störtat den nu i Frankrike herrskande regeringen. — Ja, kanske, svarade Goubin. Men det var be synnerlig, du såger mig detta så å propos! — Huru då? — Hvad heter denna åldriga byggnad, som just ligger i vår våg? — Han visade med sit ridspo på ett stort befåstadt torn. — Ja så! svarade Cedric, det år åklocktornet. som begagnas till statsfångelse. — Nå väl, återtog den unge sergent-n leende, detta torn visar sig just i vår våg får att svara dig: det säger, att vi skola störta franska konungavåldet . så vida vi icke stanna der. (Foris.)