Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1850, sida 1

0 SM SO ÄYEUT—— Ja visst, min kära flicka. — Vidare behöfver jag något, som jeg beder, att ni ståller till min disposition. — Kan icke du styra och stålla huru du behagar hår i huset? —. Ni har ofta sagt mig det. . . Men för nårvarande år det en penningsumma som jag önskade lyfta af mitt blifvande förmågenhet. och ni ensam kan lem na mig den. — En summa penningar . . din förmågenhet . .. hvad såger du? ... du behöfver väl litet penningar, några guldstycken, till sommarklådningar kan jag tro det har jag aldrig nekat dig. — Nej. Jag har allt hvad: jag behöfver för sommaren. Men jag skulle vilja hafva tjugo tusen francs i sedlar, för ett ändamål, som jag icke kan aåga er, men som ni såkert skall få veta framdeles. —Bestörtning och förskräckelse målade sig i br Pontarliers drag. — Drömmer jag? utropade han; eller hafva alla menniskor blifvit galna? ... — Edith förstod icke sin faders upprörda tillstånd, förorsakadt af den påkånning af samma beskaffenhet, han nyss förut utstätt. Först och fråmst trodde sig Edith verkligen vara herrskarinna i huset; vidare var denna unga flicka allt för rik att behöfva önska nå got, allt för mycket: barn för att ega något; alltså kånde hon icke penningens vårde, och hade ingeu ide om storleken af den summa hon begårde. — Hvad fattas er, min far? sade hon med såker het och icke utan en liten min af värdighet, som aldrig örvergaf henne; ni måtte inte hafva förstått mig. -Jag begår ju endast tjugo tusen Franes, som jag behåfver . . . . det år allt. (Forts)