Man inhemtar af berättelsen, att slere mindre gamla fartyg blifvit, såsom det heter, ur flottan utrangerade; men deremot nåmnes intet ord om de gamla linieskeppen. Då, efter hvad kåndt år, flere af desse stora skepp, utur flere skål, aldrig kunna komma i fråga att vidare anvåndas, vore det af flere skål af stort, statsekonomiskt intresse, att få erfara huru desamma skulle kunna nyuigast tillgodogöras-. Hvad skolorne i riket angår, uppgifver beråttelsen antalet af barn, som tillhöra skolåldern, nemligen 436,678. Min tro år, att ett högst betydligt antal af dessa barn sakna undervisning. Utan en ny organisation af högsta styrelsen öfver solkskolorne, fruktar jag att Rikets Ständers välmenande afsigter med 1845 års riksdagsbeslut i denna del aldrig vinnes. Det förstås, att partiela förbåttringar i folkskolorne visserligen åro vunne, men totalomdömet öfver ställningen med dem i allmånhet kan ingalunda utfalla fördelaktigt. Rikets finanser betraktas i berättelsen såsom synnerligen blomstrande, och Rikets Stånder erhålla af densamma upplysning om alla de millioner riksdaler, som 1848 års export i vårde understeg det vanliga exportvårdet, såsom en följd af Sveriges inblandning i våra grannars kamp. För att nu fatta ett riktigt begrepp öfver den financiella prosperitk, som beråttelsen förespeglar, vore det synnerligen godt, att nu i riksdagens början få erfara, huru Bankens ställning beflnnes, i jemförelse med dess ställning vid realisationens början år 1834, det vill säga huru stor metalliska kassan var vid nämnde tidpunkt och huru stor den nu är, äfvensom beloppet af sedelemissionen år 1834 och närvarande sedelemission. Så mänga srågor återstå, enligt beråttelsen, att vidröra, att jag, för att icke blifva alltför vidlyftig, låter bero vid nu framstållda erinringar.