Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1850, sida 1

lutioner med lika mycken ifver, som ni anvånder för att uppväcka dem. . . Jag skall opponera mig af alla mina krafter, och till en början protesterar jag mot edert nattstrykare-sållskap. — Nattbröder. — Jag protesterar på förhand mot alla dess handlingar och komplotter. — Hr Pontarlier blef stående tankfull några ögonblick. — Huru skall man komma till denna konspirationshåla? — Hvarföre frågar ni det? sade Cedric. — Emedan jag sjelf vill instålla mig der. — Ni, min far! — Hvarför icke? . . . Ni vill ju alla hafva frihet och jemnlikhet; somlige genom att bilda ett alldeles nytt samhälle, andra genom kejsardömets eller republikens återinförande, . . . och, jag vet icke hvad! ... Nå väl, jag har också lust att väcka en motion .... ja ha! . just jag! — Verkeligen? — Ja, Jag skall föreslå att man förblifver helt lugn och jag skall tala så högt, att man måste höra mig. — Hr Pontarliers beslut var så sannt och hans vrede så naiv, att Cedric glömde sin egen hänförelse, sina allvarsamma tankar och brast ut i ett gapskratt. — Det år mycket bra, min far, sade han, jag gillar ert beslut, men för att blifva välkommen i det hemliga sållskapet, så gif mig först den summa jag till dess tjenst begårt. — Intet en skilling. — Huru, min far? — Jag gifver ingenting för att uppväcka en revolution, och såtta verlden i lågor. — Den unge mannen våntade sig icke ett så en