Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1850, sida 1

den; hår år min vån Charles, som kommit att helsa på mig. Vet ni hr Pontarlier, att edra spalierer åro pråktiga i år! sade Goubin. — Och edra meloner sedan! tillade Cedric, de se mycket lofvande ut; se min far, de börja redan gulna under klockorna. — Det år mycket lyckligt, mine herrar, att de vinna ert bifall. .. svarade hr Pontarlier, ty vanligtvis sysselsåtter ni eder icke mera med mina spalierer och meloner ån med mig. — Ack, min far, sade Cedric leende, sysselsått er icke så uteslutande med produkterna ur eder trådgård, ty då kommer jag att ålska dem till den grad, att jag aldrig mer kan skilja mig från dem. — Du smickrare! återtog den gode fadren, under det skrynkorna jemnades i hans panna. Men skulle du ensam ombesörja odlingen af dessa våxter, hafva uppsigt öfver planteringarna och dylikt, då tycker jag trådgärden skulle komma i godt stånd. — Ack, om jag dermed kunde glådja min far, skulle jag göra ånnu mer, jag skulle arbeta sjelf. ... Ni skulle få se mig dagligen gå i tråja och halmhatt. — Mig också! sade Goubin, jag skulle begagna min sabel får att hugga håckarne.