Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1850, sida 1

IThrontalet vid Riksdagens öppnande, Vålborne, ådle och vålbördige, årevördige, vör dige, cöllärde, äreborne, förståndige, vålaktade, hederrärde och redlige gode Herrar och Svenske Mån! Vid slutet af ett halst århundrade, rikare på stora och i folkens öden ingripande hvålfningar, ån måhånda någon föregående lika tidslångd, ser Jag, med det fasta förtroendets tillfredsstållelse, Svea Rikes Ständer åter sam lade omkring Mig. De trenne år, som förflutit efter det Rikets Stånder sednast emottogo Min vålkomsthelsning, hafva icke varit de minst digra på verldshistoriska tilldragelser, hvilkas minne långe skall lefva i håfderna, sedan de föråndringar i i samhällsinrättningarne, som af dem blifvit en följd, sannolikt redan lemnat rum åt andra. Försynen har emellertid bevarat den Skandinaviska halfön från våldsamma skakningar; dess invånare hafva oafbrutet åtnjutit yttre och inre lugn, vilkoret för ett sant och varaktigt ramskridande, hvilket i aldrig svalnande kärlek till Konung och Fosterland åger den såkraste borgen för sitt trygga fortgående. Min Sons förmålning med Prinsessan Lovisa af Nederlånderna har skänkt Mitt hjerta en glådje, så mycket större, som Jag med rörelse och erkånsla funnit densamma lifligt delad af alla Mina undersåter. Den stadga som denna förening, med Guds nåd, skall gifva Thronföljden, måste för hvarje redlig medborgare vara dyrbar och öka styrkan af de band, hvarmed Min ått år fåstad vid Sveriges ådla Folk. Våra förhållanden till fråmmande Makter hafva fortfarande burit prågeln af uppriktig vånskap. Under de beklagansvårda skridigheter, som i Norden yppats. har de Förenade kikenas Styrelse lyckats från skiljda håll tillvinna sig de mest ojåfaktiga bevis af förtroende. Mina bemödanden att, jemte fredens bibehållande för Fosterlandet, i förening med allierade Makter bidraga till dess återuppråttande i Värt Grannrike på ett med denna Stats vårdighet och sjelfbestånd förenligt sått, hafva aldrig upphört att vara verksamma för den så tappert håfdade råttvisans heliga fordringar, hvilka, Jag hoppas det, slutligen skola vinna en vålförtjent seger. Bland de vigtiga föremålen för Edra öfver