Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1850, sida 1

af det preussiska landtvärnet i Görlitz ott marschera mot polska grånsen; andra 400 preussiska Polackar, som man ville insticka i garnisonen uti en preussisk fåstning, vånde om på halfva vågen och gingo hem igen. Vidare militår-sammansvårjningen i Wurtemberg. af hvars offer fängelserna öfverfylldes! Der var då en kritisk tid för de gamla institutionerna: men denna epok saknade mån, som fårstodo att begagna tillfållet. Hela råralsepartiet egde intet hufvud, som var på sin råtta plats, och ingen af dem, som utmårkte sig, bragte något till stånd eller vågade bringa något till stånd, I å brukas i en verkningskrets, som år skadlig som kunde utöfvat inslytelse på Tysklands och mensklighetens öde. I Spanien och Portugal upptrådde man med mera kraft. Hår åstadI kommo simpla soldater flera gånger revolution för en politiskt-radikal sak. En gång såg man hår en löjhnant med 500 man utan alla öfriga officerare förskansa sig i posthuset och bjuda hela garnisonen schack; en annan gång var det soldaterna och underofficerarna al ett vid palatset i Madrid vakthållande regimente, som trungo drottningen att besvära konstitutionen. Officerarna hade man inspårrat. Företaget lyckades och rebellerna blefvo sedan befordrade till högre grader. Hade det icke lyckats, så skulle de blifvit skjutna. På revolutionsvågen år hvarje stillastående sördersligt. Den, som tager första steget, måste också skyndsamt taga de följande. Hvem vet, hvad som kan intråffa under de nåstföljande håndelserna? I sådana kritiska tider år en enda man — han må för öfrigt vara alldrig så medelmättig, sattig på ord och oansenlig — i ständ att utråtta otroliga saker, om han har mod och sinnesnärvaro; i synnerhet bland ett folk, för hvilket uppror och revolutioner ånnu åro någonting nytt. Hvem vet, hvilka ider gåsa i de unga hufvuden, som de sista trettio åren hafva utbildat bland oss, och hvilket tillfålle ånnu skall erbjudas dem, för att tillfridsstålla deras lust till bragder! Hvilken oerhörd börda lågga icke de stående hårarna på det stackars utsugade folket, och huru mycket går icke genom dem förlo radt! De båsta krafterna, de flinkaste hånderna undandragas samhållet, får att bortådas och för det allmånnas vål, för att betrygga våra tyranners privilegier. Når man sammanråknar Europas sårskilda armåer, får man ett antal af omkring 2 millioner soldater. Dessa, utgörande de starkaste individerna, utråtta ingenting nyttigt; men de öfriga mindre starka måste nu anskaffa underhåll får dessa 2 millioner menniskor, som åro inöfvade att förstöra lif, arbete och egendom. Det år sannerligen ingenting att undra ösver, att elåndet tager en så ryslig öfverhand! Icke nog dermed att folket måste underhålla i hela hårar af dagdrifvare och storätare: det måste derförutan föda, klåda och herbergera hela armåer af starka ynglingar, som man tagit bort från nyttigt arbete, och tvungit att försvara förtryckelsesystemet. i Det år ett förhållande, öfver hvilket man i antingen måste skratta sig till döds eller blifI Ro NNE