De fyra sergenterne i la Rochelle. Af lmence Robert. (Forts. fr. N:o 270.) Ah! hvilken fantasi! sade han, en vas med liljor och immorteller framför det gamla portråttet af Ludvig XVI! Jag måtte vål ega frihet, sade Edith rodnande, att plocka blommor och stålla dem hvar jag behagar! — Man skulle tro, att hår firas den helige Ludvigsdagen. — Den heliga Ludvigs-dagen! upprepade den unga flickan med rörelse, du på en gång sorgliga och ljufva dag, dig borde man helga både sorgens och glådjens blommor! — En konglig namsdagsfest har alltid förekommit mig löjlig, sade Cedric. Hvarje gång som kalendern utvisar namnet på den som håndelsevis bår en krona, ringer man hos oss i klockorna, slår på trumma och kastar rake ter ... man glåder sig öfver intet, och utan att veta hvarföre; det år oförnuftigt. j — Hvad år orsaken till detta utbrott? — För tusan: just de der blommorna. — Du begriper ingenting af det der.