Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1850, sida 1

—— n — Min syster... din biktfader skall förderfva din själ. — Det år långesedan filosoferne förderfvade din. Edith nårmade sig till fönstret, — Se der, sade hon håftigt, kommer pappa, gå nu och tala med honom och lemna mig i fred. Cedric uppsökte genast Goubin, och de bäda vånnerna gingo hr Pontarlier till måtes. — Akta dig vål, sade Cedric under vågen, att låta min far märka, att våra lif löpa någon fara i det företag vi hafva för händer. För öfrigt kan du hafva fullt förtroende till honom; om det någonsin funnits en verkligt konservativ ordningsman, så år det vål han; men förr skulle han låta gendarmernas håstar nedtrampa sina fålt, ån förråda oss och vår hemlighet. Sedan hr Pontarlier vid solens uppgång beundrat sina vingårdar, återvånde han till sin trådgård och satte sig der på en bånk att hvila. Han emottog de tvenne unga månmen med en mörk min; men dessa, likt bortskåmda barn, hvilka icke rygga tillbaka får så litet, satte sig på hvardera sidan om honom. — Har ni haft en nåjsam promenad, min far? sade Cedric med ålskvårdaste ton i verl