De syra sergenterne i la Rochelle. Af Clemence Robert, (Forts. fr. N:o 269.) Hans blickar, hvari bodde en sållsynt tjusingskraft, speglade sig i Gilbertas stora, förånade och fuktiga ågon. Han låt den stackars flickan då och då ricka några droppar af en spirituös dryck, m håndelsevis fanns i hans rum, och bortpg med varsamhet det blod, som sasttorkat i nnes hår. Vissheten att vara ålskad, kom t ila fortare, och en oemotståndlig makt og honom allt nårmare och nårmare denna sande varelse. Han lifvade henne mera ed sina blickars eld, ån med elden i den yck hvarmed han fuktade hennes låppar. Arthurs hjerta kände sig oemotståndligt ins omsorger något vållustigt smekande. Lilberta var ånnu alltför svag att tala och Yårja dessa farliga omsorger. Hon erfor detta fysiska vålbefinnande, som ns hjerta att klappa håftigare, hans blod aget till den unga flickan, och under den i upa rörelse som beherrskade honom, antog nligen eftertråder ett anfall, och hennes själ