Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 2

turligtvis lika så väl republiken som någon annan statssorm, emedan det tjenar det bästa hos folket, och man således gerna förlåter det, att det icke kan inse moralitetens seger, utan under en orleanistisk styrelse. Strångt taget hörer det icke till denna skildring, emedan det icke år ett dagblad; men det bör dock nåmnas, emedan man vid låsningen deraf får en viss tillförsigt och förtroende till de franska förhållandena, upptåcker, att der finnes något högre och ådlare, ån de oroliga tidningsstriderna. Hår år centrum, det råtta juste-milieu; nu följer i brokig oordning den hågra sidan, den kyrkliga legitimistiska och bonapartistiska reaktionens blad. Förhållandenas utveckling från 1789 tills nu, de många revolutionerna, de fördrifna regentfamiljerna, de störtade partierna och statsmånnen, de gåsande ideerna, hvars förespräkare önska att gifva den franska pressen dess egendomliga prägel, en helt annan natur, ån t. ex. den engelska eller nordamerikanska. Dessa redaktionsbyråer, med tillhörande bokhållare-, förvaltareoch inspektionskontor, med långa stråckor af mörka rum eller kållarehvalf. hvaruti såttare, tryckare och maschiner oaflåtligt arbeta, förekomma en ovilkorligt som fasta borgar, partifåstningar, hvarifrån oupphörligt kastas bomber eller göras utfall på det nedanför liggande befolkade landet, och hvarifrån rekryter bortföras, magasiner ödeläggas, transporter afskåras, depescher uppfångas, likasom i andra krig. Emot dessa borgar uppförer hvarje regering, som för en stund får makten så hastigt som möjligt en annan borg, ett kastell, som skjuter med presslagens otaliga paragrafer, skjuter en och annan liten borg i grus och intager den med storm, och under detta oupphörliga krig blifver ingen tid eller ro att tänka på landets angelägenheter. Når flera af småborgarne) slutat den tvedrägt, de hyst mot hvarandra, jemte krigen mot deras gemensamma fiender, göres ett förtvifladt utfall med verkliga vapen, man stormar Tuillerierna eller rådhuset, insåtter en ny regering och börjar ånyo; de segrande redaktårerne hafva blott delat ministerportföljerna sinsemellan, och bladets aktionårer eller anhångare hafva blifvit prefekter, underprefekter, konsuler, gesandter vid utländska hof o. 8s. v., detta år räntorna på deras tillskjutna penningar. Från denna ståndpunkt kan man med viss rått såga, att Frankrike år ett eröfradt land — eröfradt på aktier, likasom amerikanarne ville göra med Cuba —; ehuru med god vilja å eröfrarnes sida blifver det dåligt nog styrdt, emedan man sållan blifver statsman på en tidningsbyrå. (Forts.) ) Den sednaste presslagen, som fordrar namn under hvarje artikel, har sökt upplösa besättningen till enskildta soldater, men utan vidare verkan, nn tkd Ä