Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 2

Silhouetter af franska Journalister. (Efter Nord och Syd.) (Forts. fr. N:o 267.) Några af de första orden han sade, tycktes mig karakterisera honom. Efter de vanliga, korta lyckönskningarne i anledning af, att freden med Preussen var slutad, och att saken nu var bragt till slut, vånde sig talet på general Fabvier, och Bertin sade: -Åh, han år galen, det vill såga mannen svårmar; han har blifvit gudelig, och vill att vi skola slåppa Abd-el-Kader ur fångelset. Frankrike har lofvat att försåtta Abd-el-Kader i frihet eller åtminstone låta honom lefva på afrikansk jord; han gaf sig blott på detta vilkor, och en fransk generals ord var hans borgen; hade Frankrike hållit tro och lofven, så år det troligt, att den förödmjukade Åbd-el-Kader icke långre varit någon farlig fiende. Men i alla fall år det karakteristiskt nog för Bertin, att han sammanstålde orden -galen, gudligoch Abd-el-Kaders frihet. Det finnes en klass politici, som icke tro, att verlden kan regeras efter Guds vilja, och visa detta i både stort och smått; de försvara religionen-(samt familjen och egendomen, för att taga hela frasen), men vilja ieke på något sått medgifva, att de styrande skola handla efter den kristna religionen. Detta kallas juste-milieu, en billig öfverenskommelse med himlen, hvarvid man sjelf tager brorslotten. Till Journal des debats sluter sig i politiskt hänseende Rerue des deux Mondes, en esthetisk-kritisk-politisk sjortondagsskrist, hvilken redigeras med utmärkt skicklighet och råknar Frankrikes ypperste mån bland sina medarbetare. Den slår sig beståndigt får bröstet och gör bot för den Ludvig-Philipska tiden; den bekånner, att man varit likgiltig för det som skulle gåra herravåldet starkt, att man i sin glada lefnadsnjutning glömt att föra den allvarsamt kritiska kampen och derigenom i litteratur och konst, i politiska och sociala får hällanden låtit en osedlig och sörderslig riktning taga öfverhand. Nu företager den sig en noggrann rensningsprocess, uppträder med ifver och kraft mot frivoliteten, och — hvad som åfven bår kunna intressera svenska låsare — den går så långt, att den t. ex. beklagar att den en gång berömt la grace de Dieu (dfversatt underj namnet -Herren ser dina vägar-), emedan man omöjligen kan hålla råkenskap öfver ett folks politiska rörelser, når man i litteraturen och från scenen gifver det en osund nåring. Bladet tjenar na