Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 2

— —————— — — —— uppfyllde henne med en bitter saknad; bedråfvad och nedslagen skulle hon gerna redan hafva velat utråtta sin komission, för att genast aflågsna sig från detta för henne fråmmande stålle. Machinmåssigt följde hon på andra sidan håcken de promenerande, och det glesa låfvet tillåt. henne att betrakta den vackra Engelskan. Miss Julia, som med sin sidenklådda fot knappt berörde sanden, hade denna Engelskornas svåfvande gång, som kom hennes spetsar och band att flågta. Hvit som alabaster, med en lått rodnad på kinden, bar hon en luftig plym, fåstad jemte en törnros i hennes hår, som nedföll i genomskinliga lockar; hennes slorsklådning och skårp fladdrade i vinden under en hvit sidenparasoll. Sålunda syntes hon för Gilberta likasom i en gloria, och denna afundades henne bittert den rang och förmögenhet, hvarigenom hon kunde lysa så och gifva armen åt vicomte dOberon. Får hvarje ögonblick mera lidande och fördjupad i tankar anlånde Gilberta till slutet af alleen. Af distraktion glömde hon att draga sig tillbaka i tid, och en Öppning i bokhäcken röjde henne får Arthurgebliekar ) Fd, sn