Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 2

möte. Måtte Gud förlåna mina kåra landsmån förnöjsamhet med den lott han beskärt dem i deras hemland, ty, i sanning 9 års erfarenhet har lärt mig, att på det hela taget få hafva vunnit på utbytet deraf emot en osåker lycka i en främmande verldsdel. Jag vet knappast någon af de under de tvenne sista åren hit anlånde familjer, som icke förlorat någon af sina medlemmar. Ovana vid klimatet falla de flesta ett rof för de hår hårjande sjukdomarne. Elåndet hår i Chicago har åtminstone varit öfver all beskrifning; en betydlig del af min lilla hjord utgöres af enkor och Taderlösa barn och — hvad som så sållan omtalas i detta förlofvade land — tiggare, eller åtminstone sådana, som den allmånna eller enskildta vålgörenheten måste hjelpa. I andeligt afseende år det lika .bedröfligt: fanatism och sekterism uppvåcka vål,like koleran en slags krampryckningar, men sluta esomoftast med otrons och liknöjdhetens köld och dödsslummer. Gud hjelpe oss och dem, som dfvergifva det patriarkaliska tjället och slå sig ner i Sodom för det vatturika landets skull! Högaktningsfullt har jag åran teckna mig h. herr pastorns ödmjuke tjenare G. Unonius. Lika lydande med originalet, betygar G. Pettersson.