Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 1

då endast 3 af röstantalet erfordras för ati salssgöra frågan. 370. Ingenting rörande den medelbara eller omedelbara beskattningen kan afgöras eli ler blifva lag utan folktingets bifall. 1.0. De båda tingen ega hvart får sig lika råttighet att framstålla lagförslag. Några allmånna bestämmelser. Ett grundlagsutskott våljes, bestående af icke öfver 20 medlemmar, af hvilka hålften våljes af hvartdera tinget. För detta val indelas landstinget genom fri anslutning i 10 valafdelningar. Inom folktinget våljas af hela tinget de 10 utskottsledamöterne genom lika många gemensamma omröstningar. Departements-Cheferne ega såte och ståmma i båda tingen, men deltaga ej i omröstningar. Riksdagsman våljes endast för en riksdag. Reiksdag öppnas på en dertill beståmd dag hvarje år. Riksdag kan ej, utan ståndernas bifall, upp låsas förr ån två månader efter dess öppnande. Hoarje riksdagsman åtnjuter en skålig aslöning af staten. Valen till folktinget åro, enligt ofvanstående, medelbara, och derom torde ej behåfva ingås i någon motivering. Hvad åter fordran på 25 års ålder angår, 8så uteslutes visserligen hårigenom en betydlig del mest af den talrika tjenande och arbetsklassen, men deremot åro dessa klasser i afsFeende på valrått ställda i samma kategori med öfrige medborgare. Skulle någon mena, att i anseende till adelns och presternes bibehållande i besittning af nåra halfva riksdagen, ingen egentlig fördel vore vunnen genom hår föreslagna föråndring, så må hårtill svaras, att ett betydligt framsteg vore redan, om en folk-kammare på ofvansagda sått bildades, åfven med bibehållande af adelsoch prestestånden i deras nuvarande skick; vigten för framtiden af ett starkt och verkligt folkelement vid riksdagen behöfver hår ej sårskildt påpekas; dessutom tror ins. såvål att en sjelfståndig konserverande afdelning af riksdagen bår finnas, som att denna afdelnings beståndsdelar böra motsvara de mera lokala intressen, som uttryckas genom sjelfståndiga kommunaleller provins styrelser; men då dessa elementer icke ånnu finnas att tillgå, i anseende till den rådande centralisationen i alla statsförvaltningens grenar, och då den håraf följande brist på kommunal sjelsstyrelse en dast småningom kan fyllas, så torde ej vara oljenligt, att på samma gång man går adelns och presternes anspråk till en del till mötes, begagna det förhandenvarande, samt genom någon omformning af detsamma bereda en öfvergång till något båttre. Denna omformning består deruti, att de 44 adlige ledamöterne tillsåttas genom val inom adeln, samt att presternes antal inskrånkes, hvartill kommer konungens utnåmningsrått af några ledamöter. Huruvida nu ett förslag, byggdt på dessa grunder, verkligen vore en utveckling af det bestående i demokratisk riktning, samt huruvida det inom sig bår de kriterier, att det skulle kunna bifallas af alla stånden, det öfverlemnas härmed till framätskridandets vänner att belöma. Stockholm den 15 Nov. 1850. —91—