Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 1

— — changys vån, samt den vackra Engelskans kavaljer, var på samma gång medlem af Carbonarismen och bevistade de sammansvurnes sammankomster uti grottan och skogarne. Men, som han sade genast i början, hade han mycket snart blifvit utledsen vid sin fårdelaktiga stållning; ty, ännu ganska ung, hade han egentligen icke lefvat, mera ån de sju restaurationsåren, hvilka, utan minsta strid eller fara skånkte honom alla möjliga privilegier. Mått på den alltför lått förvårfvade lyckan och njutningen, hade han således i de stridande associationernas sköte sökt det måk tiga intresse, som tager sjålsförmågenheterna i anspråk, den passion, som såtter lif i ett menniskobråst. I vissa fall hysande en annan åsigt ån den verld, i hvilken han lefde, önskade han en monarki, lika stor och lika stark som förra tiders, men hvilken, afklådande sig de söråldrade former hvarmed den gamla, till makten återkomna adeln omgaf den, tillegnade sig allt hvad den nya tiden hade alstrat lyckligt och lysande, och vore råttesnåret får det unga Frankrike, till hvilket han hårde. Detta var allt hvad han våntade af den revolutionåra rörelsen. I Paris, hvarest han lefde långt ifrån sin onkel, bestod således hela hans liberala beI) li NN I