Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 1

— fn il j kånnelse uti att stundom frukostera med cheferne får oppositionen, och låta sitt vackra bruna hår våxa a la Benjamin Constant; dessutom föranleddes han dertill mera af sin spegel ån af sina patriotiska kånslor. Uti det hemliga sållskpet förmodade han ; — 2 — insa andra politiska renovationer, ån en ministersörändring, som skulle medföra förbåttrade institutioner. I Paris hade han, vid Carbonarismens sam mankomster, endast tråffat eliten af de liberala; och emedan han der endast hörde mo. derata låror och emancipationsprinciper får enlige med konungamakien, hade han fullkomligt fått bibehålla sina illusioner åfver detta partis tendenser. Men, då han befann sig i skötet af Nattbrödernes loge, midt ibland soldater, landthrukare och råa republikaner, blef han något förfårad öfver sådana bråder; hans aristokratiska natur bade ingått i sjelfbetraktelse under demokratiens skarpa vind. Den sammansvårjning för en radikal revolution, som bildat sig under hans ågon, hade uppfyllt hans själ med en fasa, som följde honom åfven utom det hemliga sållskapets aläraheligaste. Vid samma tid hade hans onkel, till alla de band, som redan fåstade honom vid monarkien, tillagt ånnu ett, nemligen förhoppningen