Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1850, sida 1

——— ——224ah församlingen, och detta år nog skål att godkånna en ny grundlag! och i sanning några andra våsendtliga skål ha ånnu ej blilvit framlagda, men hemligheten ligger deruti att de ej kunna framlåggas, ty de finnas ej, såvida man ej behagar råkna formförenkling såsom något väsendtligt. Om man äfven, hvilket dock bår vara otånkbart, skulle godkånna en sådan beråknings-method för grundlagars stiftande, så visar likväl erfarenheten att beråkningar öfver blifvande valresultater ofta slå felt. Ett fårskt exempel hårpå lemnar den sednaste franska nationalförsamlingen, som, oaktadt vald af folket omedelbart och efter den mest utsträckta valrått, framvisat ett ganska konservatift slertal och en betydlig del legitimister. Det må dock antagas, att förslagets ifrigaste förfäktare icke erkånna den hår ofvan antydda krassa metod, utan de tro verkligen att en lag bör grundas på något allmäntförnuftigt; de ha då framhållit ziffrorne med deras skenbara resultat såsom en slags lockelse, för att slutligen genom det hvilande förslagets antagande få den kåra penningen erkånd såsom det allmåntfårnuftiga, ur hvars rena kålla staten bör pånyttfådas och lagstiftare hemta sina ingifvelser. Detta må då vara. Hvar och en blir visserligen salig i sin tro, och man bår icke förtånka förslagets kämpar deras äsigt; men bedröfligt år det isanning, att på en tid, som vår, då de menskliga och politiska råttigheternas lika gemensamhet såvål genom tusentals martyrers blod, som genom de störste tånkares utslag blifvit beseglad, då vi se hvarje folk, som, om ock blott för ett ögonblick, lyckats afskaka sina bojor, såsom en man uppstå och fordra dessa råttigheters tillåmpning, det år då bedråfligt, upprepa vi, att hår i Sverige, som af ålder varit ett politiskt fritt land, hvarest personlighetens vårde och rått från fordomtima varit erkånd, der visserligen nnder en olycklig period prestvälde och feodalism varit nåra vinna öfverhand, men af kraftfulla konungar om ock hårdhåndt ståfjats, finna ett steg vara nåra att tagas, som, för att undanrödja spillrorna af ofvannåmnda klassvålde, skulle kasta makten i hånderna på ett intresse, och till på köpet det farligaste af alla — penningens. Hår såges med flit farligaste af alla, icke såsom skulle förmögenhet och kapitaler i och för sig vara något skadligt eller motverka statens åndamål, långt derifrån; men att serskildt gynna förmögenhets innehafvare, att med förbigående af halfva nationen begäsva blott de förre med allmänna politiska råttigheter, att i dessas hånder lågga en makt, som otvifvelaktigt komme att begagnas till vinnande af fördelar för maktinnehafvarne, fördelar som komme att bevittnas af en blifvande lagstiftning inom det sociala området, gynnande för kapitalet, befordrande bankmonopoler samt sabriksintressen, under hvilka den stora orepresenterade massan genom hinderliga tullsatser lades skattskyldig, att, vidare, genom lagen helga nationens fördelning i tvenne läger, de rikes och de fattiges, de representerades och de orepresenterades, och derigenom utså ett frö till framtida olyckor, det år detta som vi kallat farligt. Skulle man anse denna framtidstafsla vara för mörk eller hysa några bedrågliga förhoppningar om DuruumnnurUnumnnmammmmmUmUmmUUUmmmUmmanmm VR tt