Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1850, sida 1

De fyra sergenterne i la Rochelle. Af Clemence Robert. (Forts. fr. N:o 265.) Hafvet nästan sammanflöt med den djupa, obestämda skymning, som hvilade deröfver, men ännu visade sig ett ätersken af den sjunkna dagen på dess yta, så att konturerna af en kropp kunde upptäckas. Man säg huru iden mer och mer och mer aslågsnade sig; huru den vaggades ur sömnens i dödens armar. Nu var den försvunnen. Då skyndade de begge nattbröderne uppför den branta strandvåggen och med några få hopp hade de hunnit på det torra. Tysta fortsatte de en stund sin våg; derpå stannade Raoulx, aftorkade sin i svett badande panna och håftade på Lambert en blick af blandad bestörtning och fasa. Följeslagaren såg hvad som föregick inom honom. Min stackars vån, sade han, jag ser att jan fasar för mig. o— Förstår du, sade Raoulx, hvad vi nu I hafva gjort? — Ja, men jag lider deraf mindre ån du. — Kan det vara möjligt?