Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1850, sida 1

gäng du störtade mig, skulle du äfven störtat Gilberta. — Du hennes broder! ... Ack, detta var då orsaken till den kånsla, som drog mig till dig! — Ja, en obeståmd likhet, som bår finnas emellan Gilberta och mig, oaktadt olikheten i ålder och årren i mitt ansigte, har utan tvifvel gjort intryck på ditt hjerta, utan att du förstått detta inflytande. — Ack! Lambert, — ropade den unge man nen, kastande sig om hans hals, — förstår du hvad jag kånner, då jag omfamnar dig? dig, som på dubbelt sått år min broder? — Ja. — Min, broder, för att lefva hos Gilberta i kårlek och lycka!... Min broder, för att gå döden till mötes för årans heliga sak! — Raoulx! — 0! nu förstår jag din längtan att se Gilberta, din lycka att betrakta henne. i — Hvaröfver du var svartsjuk ett ögonblick. — Men denna svartsjuka försvann genast för mitt obegrånsade förtroende till dig. (Forts.)