Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1850, sida 1

antog en af de olyckor, som tyranniet framkallar, kom han att vålja min. Huru rysligt bizarr är icke vår tid! om jag endast blottstållt mig sjelf genom att upptäcka mig för nattbröderne, skulle jag ansett mig brottslig, om jag dolt något får dem, med hvilka jag förenat mig genom en politisk ed, och hvilkas åde jag år skyldig att dela. Men med mig sjelf skulle jag åfven blottstållt mina föråldrar; det år derföre som jag bibehållit tystnaden, och nårvaron af denne förrådare visar huru stort skål jag haft att tiga. Men för dig Raoulx, kan jag tala, ty en dubbel garanti försåkrar mig om din tystlåtenhet... Gilberta, denna unga flicka, som du ålskar, och som jag önskade se genom fönstret . . . — Nå vål?... sade Raoulx med klappande hjerta. — Gissar du inte? — Jo... hon år din syster! — Ja. — Är det verkligt sannt, Lambert? — Lambert Daubray, ja. Du inser nu skälet, hvarför jag yppat min hemlighet får dig. .. Visserligen hyste jag genast i början det fastaste förtroende till dig, men först sedermera fick jag en större garanti för hvarje låttsinnighet å din sida, emedan på samma