Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1850, sida 1

år på vår sida. Hår hafva vi bref från Manuel, Benjamin Constant, Lafayette, Dupont (de lEurem,dArgenson och från general Foy, hvilka alla arbeta för att bana oss vågen. . . Hvilka namn ega vi vål mera populåra? Hvilken såkrare garanti ån desse måns snille? .. ty såkert år, att dessa publicisters, dessa talares ryktbarhet icke vunnits genom deras lycka i tribunen eller pressen; det år råttvisan och storheten i deras åsigter, som gjort dem till våltalare. Hvad sen J å andra sidan? Villele, Corbiere och Labourdonnaye, lika dälige talare, som dålige Fransmån. Alltid har ordets sympathetiska och måktige gåfva blifvit förlånad åt det demokratiska och liberala partiet. Ett vackert språk år det heliga och glånsande vapen, den hedersvårja, som Gud skånker dem, hvilka strida för honom. Hvad återstår oss nu att göra? J hafven sjelfve sagt det, bröder: att i vår själ uppleta alla råttvisa elementer får resningen, att upptråda med en liten men tapper skara, för att ätereröfra friheten åt landet, en oförfårad kolonn, med hvilken allt hvad som ånnu finnes stort i nationen skall förena sig för att segra eller då! Dessa ord emottogos med lisliga sympathier; och man störtade redan med tankarne in på framtidens fålt. Under det nattbröderne af