Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1850, sida 1

—— garde, hvars lif redan är offradt för de första försöken. Men tre af mina kamrater, sergenterne Raoulx, Pommier och Charles Goubin vilja nödvåndigt dela farorna med mig. Vi: skola derför anhålla om permission får olika åndamål, afresa på motsatta vågar och i hemlighet tråffas vid Saumurs portar. Kongl. skolan derstådes och landets independenter skola. uppmanas till det heliga företaget; vi skola samla omkring oss alla frihetens spridde kåmpar: och når stunden att gripa till vapen år beståmd, skall en kurir underråtta eder derom, och i skolen bringa oss vår fana. Det år nog, sade en af Carbonari i de öfriges namn; du talar nu icke mera till missionårer, utan till den demokratiska trons stridsmån.... Vi tro, att tiden år inne! Vi tro, att Gud skall vålsigna våra vapen! — Ja, — sade Lambert, — carbonarobonden, den glödande republikanen, tiden är inne! Monarkien störtar sig sjelf genom sitt låga handlingssått. Den föråldrade och utmattade royalismen, hos hvilken hvarje lifskålla år uttorkad, kan numera blott i grymhet finna någon njutning. Oförmögen att lefva, att skapa någon, att ålska något, finner den blott sin glådje i att förtåra,. att qvåtva det lif, som ånnu finnes,