Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1850, sida 1

pet namnet af Unitarism. Den egde dånre dan ett stort antal kyrkor i Nya-England. Orsaken till Unitariernas sramsteg lägo icke endast i det lockande hos en lära, som både var mindre sträng i sin utöfning och tillika uteslutat slera af de dogmer, som fordra, att förståndet skall visa lydnad under tron; talangen hos Unitariernas prester hade äfven mycken del deruti. De voro och hade hittills varit de öfriga troslärornas prester långt dfverlågsna i kunskaper och talanger. Unitarismen år den enda sekt, som i Amerika frambragt en litterär och theologisk rörelse af något vårde. Den har icke allenast haft den båsta Review-och de sörträssligaste theologiska tidningar i landet, den kan åfven be römma sig af att i Boston hafva författaren till Evangeliernas authenticitet, en theolog af första rangen, i Henry Ware och i Dewey, utmärkte predikanter, i Channing en stor predikant och den vältaligaste författare i Förenta Staterna. Den kan dessutom tillegna sig en del af de mera utmärkta och politiska män i Förenta Staterna. Alla de Unitarier, hvilkas namn vi uppräknat, bekånna sig alldeles icke till samma äsigter. Den princip af tvifvel som ligger på botten af denna lära, har icke underlåtit att utveckla sig. De första amerikanske Unitarierne erkånde och försvarade Evangelium; de antogo underverken i förlitande på Apostlarnes klarsynthet och sanningskärlek, och som ett vittnesbörd om Gud och Evangeliets sanning. Snart antogo de, att författarne i det Nya Testamentet, på grund af mensklig svaghet, icke varit så inspirerade, att de varit frie från hvarje villfarelse i fråga om fakta och råsonnemanger. De stållen som åberopas för att bevisa Treenigheten; och som; hafva till föremål Christi guddom och den Helige Andas personlighet, förekommo dem såsom förfalskningar af det gudomliga ordet, och resultatet af en oriktig tolkning, de antogo det menskliga förständets omdömen såsom bevis för Evangelii sanning. Likaledes såg man, då några utmärkte författare, straxt efter 1830, i Amerika hade infört kånnedomen om den tyska filosofien, unitariske theologer påstå, att tron icke kan stödja sig på underverk, och att den kristna lårans sanning måste bevisas på ett rationelt sått, innan man kan tro på underverken, huru öfvertygande de ån kunna vara. Då hibeln år en blandning af sanningar och villfarelser, så hvilar den derpå bygda tron endast på sannolikheter; af förnuftet borde man begåra kännedom om och bevis för det, som år det husvudsakligaste i religionen. På de sednaste åren hafva de djerfvaste gått så långt, att de såga, att alla religioner, deri inberåknade alla utgreningar af kristendomen, icke äro annat ån en mer eller mindre fullståndig, mer eller mindre upphöjd utveckling af den srån menniskohjertat oskiljaktiga relisiösa känslan. Alla de män, hvilka fört moralen och dess religiösa känsla ett steg fram åt, såsom Moses, Minos, Zoroaster, att icke nåmna annat ån de åldste, hafva blifvit drifna af en ingifvelse ofvanifrån; Jesus af Nazareth har, mer ån någon annan, varit delaktig af denna gudomliga inspiration; det år icke troligt, men derför icke omöjligt, att en af